Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gleb Aleksejev: Ingen återvändo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var för det mesta sysselsatt med att från morgon
till middagssignalen sitta vid ingången till baracken
och stirra ut mot fjärran med uttryckslösa, glasartade
ögon — över taggtråden, mot de glesa skogshöjderna.
Så satt han också hela eftermiddagen till skymningen,
då männen återvände till lägret från arbetet och de
glosögda fönstren stirrade ut i det ovänliga mörkret
med sina fotogenlampor och ljus, medan de sedan
morgonen utvilade svordomarna käckt bröto fram
ur ungkarlsbaracken, ackompanjerade av mandolinens
berusade vrål.
Från sidan påminde Kusnetzov nästan om en
mossig stubbe, fan vet, varför inte uppryckt med roten.
— Du sitter bara, Stepanovitj! sade Sjorotjkin och
stannade som en uppblåst kalkon vid ingången.
Kusnetzov lyfte ett par tunga, likgiltiga ögon
mot honom och teg.
— Varför sitter du, Stepanovitj? Ligger du på ägg
kanske? Varför sitter du egentligen här, då du har
kraftiga armar? Du är mig just en fin godsägare.
Tjugu hästar hade du...
— Tjugufyra...
— Låt gå för tjugufyra... Att ha haft ett
välskött gods, åkrar, skördar och all möjlig
superfosfat och inte lärt sig något! Hade jag varit i ditt
ställe, skulle jag varit den förnämsta agronomen
här. Med sådana kunskaper skulle jag förflytta berg.
Jag skulle öppna ett mejeri och lära tyskarna göra
ost, förstår du, riktig rysk ost... Ja, om jag haft
tretton kor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
