Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gleb Aleksejev: Ingen återvändo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den spetsnästa flickan, som var klädd i
smokingdräkt.
Han lade endast märke till hennes händer.
Naglarna voro alldeles nedbläckade. För tusan, hon kunde
väl åtminstone räcka handen åt honom!
— Överste Sjorotjkin, upprepade flickan likgiltigt,
ni har redan fått svar... inresetillståndet till
Ryssland är förvägrat.
I första ögonblicket tyckte han, att skämt inte
passade ihop med flickans långnästa ansikte. Han
lyfte ögonen, betraktade henne strängt och ville säga,
att det var olämpligt att skämta om sådana saker.
— Ni kan vända er till rum nummer 23. Där får
ni tillbaks ert pass. Ni har inte fått något
inresetillstånd.
Nej, det var inte något skämt!
Då Sjorotjkin förstod detta, hade han lust att kasta
sig på golvet, så stor han var, i den lappade
uniformsrocken, i sin krage, och stortjuta. Han grep tag
i flickans arm, som en gammal gubbe andades han
tungt i hennes ansikte, i det sträva, av billig tvål
luktande håret och frågade förvirrad, stirrande
framför sig med blodsprängda ögon likt en tjur på
slaktbänken, bedövad av släggans hårda slag:
— Hur så, säg, vad menar ni...
Undergivet tog han på sig sin amerikanska mössa
och gick ut. På gatan silade regnet ned. Livet var
slut. Det tänkte han inte, men kände det i varje
fiber. I sin förvirring sökte han påminna sig ansiktet
på flickan, som givit honom det sista slaget — men
kunde inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
