Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaac Babel: Gedalje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På sabbatskvällarna känner jag mig alltid så
betryckt av minnenas tunga svårmod. Dessa aftnar
böjde sig fordom min farfar med sitt vitgula skägg
djupt över Ibn Esras böcker, och min farmor i sin
huva gjorde med sina knotiga fingrar underliga
rörelser över sabbatsljusen och grät ljuvt. Dessa
kvällar gungade mitt barnahjärta som en liten farkost
på förtrollade vågor, à, ni min barndoms
förmultnade talmudböcker! Å, du minnenas tunga svårmod!
Jag irrar omkring i Sjitomir och söker den skygga
stjärnan. Vid den gamla synagogan, vid dess gula,
likgiltiga murar sälja åldriga judar krita, blåelse och
luntor — judar med profetskägg, med trasor över de
lidelsefulla, insjunkna brösten...
Framför mig ligger torget, och torget är öde.
överflödets feta själ har flytt. Stumma lås hänga för
bodarnas dörrar, och gatans stenläggning är blank
som huvudsvålen på en död. Den blinkar och
slocknar — den skygga stjärnan ...
Lyckan kom mycket senare till mig, lyckan kom
först vid solnedgången. Gedaljes bod låg gömd bland
de slumrande husen. Dickens, var var din vänliga
skugga denna afton? I denna bod skulle du ha fått
se antikviteter, förgyllda tofflor och fartygstrossar,
en urgammal kompass och en uppstoppad örn, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
