Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaac Babel: Gedalje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ISAAC BABEL
jaktgevär med ett ingraverat årtal — 1810 — och en
trasig kastrull.
Den gamle Gedalje — den lille bodinnehavaren
med immiga glasögon och en grön syrtut, som räcker
ända till golvet—går av och an bland sina skatter i
kvällens skära tomhet Han gnuggar de vita små
händerna, han plockar i sitt gråa skägg och lyssnar
med sänkt huvud till osynliga röster, som omsvärma
honom.
Denna bod är som en vetgirig och självmedveten
pojkes låda — en pojke, som en gång i framtiden
blir professor i botanik. I denna bod finns det också
knappar och döda fjärilar, och dess lille ägare heter
Gedalje. Alla ha redan lämnat torget, bara Gedalje
har stannat kvar. Och han snurrar runt i labyrinten
av glober, kranier och vissna blommor, viftar med
en färggrann kvast av tuppfjädrar och blåser bort
dammet från de döda blommorna.
Vi sitta på tomma ölfat. Gedalje rullar ihop och
rullar åter upp sitt tunna skägg. Hans cylinder
vacklar över oss som ett svart litet torn. Den varma luften
strömmar förbi. Himlen ändrar färg. Tunt blod rinner
ur en stjälpt butelj där uppe, och vi omges av en
svag lukt av förmultning.
— Till revolutionen säger vi ja, men ska vi
därför säga nej till sabbaten?
Så säger Gedalje och binder mig med sina
dimmiga ögons blick.
— Ja! ropar jag till revolutionen, ja! ropar jag
till henne, men hon gömmer sig för Gedalje och
skjuter bara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
