Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I
På sydkusten, vid Svarta havet, ligger en stad.
Den är mycket liten. Den har en gammal
genuesisk fästning, som består av raserade murar,
malört och ödlor. Där finns det ett grekiskt kafé med
en hundraårig vinstock, vars rankor slingra sig
uppför muren och tappa sina sidenblad i kaffets
sammet. Där finns det också ett torg, som på
sommaren är översållat med flundror och persikor. Den
unga majsen på torget har underbart grått hår och
små tänder — allt det övriga är klätt i en grön huva.
Staden har vidare en biograf, två, tre offentliga
byggnader, och varje gata mynnar ut mot havet. Allt
det andra är ingenting i jämförelse med detta hav.
Längs sandstranden äro nät upphängda, och båtar
vila, en del på magen, en del på ryggen. Ibland
kryper en stor, skumlös våg, fint slipad som glas,
upp på stranden och försvinner väsande i sanden.
Ensam bland stenarna och övergjuten av månens
sken liknar staden på natten en sovande fisk. Takens
tegel lysa som fjäll, och likt en smal stjärt sträcka sig
vinplanteringarna mot fjärran. På stranden, där
fiskens huvud skulle vara, lyser ett ensamt öga —
museiföreståndarens lampa.
Ty staden har ett museum.
I de flesta fall äro människorna inte elaka. Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:02:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sovjet14/0063.html
