Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apelsinen tuggar sig själv, den smälter, sade Aglajas
dotter självsäkert och tog, undvikande apelsinerna,
ett stort, rödkindat äpple.
Bordet dukades av. Afanasij sopade golvet och
skötte borsten lika bra som geväret under hövdingen
Silonis tid.
Sedan Aglaja i korthet berättat om sitt liv under
de gångna åren liksom om de kooperativa företagen
i Sibirien, gick hon in i sitt rum för att ge det yngsta
barnet mannagrynsvällmg. Adrian Adrianovitj
stannade kvar med sin brorsdotters flicka.
Som det ofta händer under tidiga vårar, var
solnedgången kylig. En stark vind rufsade om havet —
det fylldes med små vredgade vågor. Vinden slängde
i dörrarna som »herrn i huset», skakade om
jasminbuskarna i trädgården och kastade slutligen, efter att
ha inväntat solnedgången, med säker hand den första
näven hårda regndroppar mot fönsterrutan.
Rullgardinen drogs ned, brasan tändes, och flammorna
dånade lika hemskt, som de säkert dånat under Nikolaj
Stavrakis smugglarnätter.
Adrian Adrianovitj förstod, att tiden var inne för
att stifta närmare bekantskap med den nya släktingen.
Hon satt på huk vid brasan. På hennes ansikte
syntes det, att hon vilat ut efter resan, att hon var
mätt och nöjd med livet och upplagd för kamratligt
samtal.
— Nå, mitt barn, började Adrian Adrianovitj, tog
eldgaffeln i handen och satte sig också på mattan.
Låt oss prata litet. Jag vet ju inte ens, vad du heter.
— Maja. Men jag vet, vad du heter. Du heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
