Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET
77
gevärspipan och handen med piskan stucko fram ur
dammet.
Drevisenin tänkte efter och sade:
— Officerare... i affärer kan jag tro...
inspektion ...
Han plirade skälmskt med ögonen och fortsatte:
— Vi ska nog ge dem föreskrifter...
Vagnen flög fram med människorna, bar dem
säkert, drev på hästarna, och liksom räven med svan»
sen sopade den igen spåren.
Med utdragen, gråtmild röst sade Afanasij
Petro-vitj:
— Låt bli, pojkar! Ta dem hellre till fånga.
— Är du inte rädd för ditt huvud?...
Selivanov blev vred, och ljudlöst, liksom man
knäpper upp en knapp, spände han hanen.
— Här behövs inga tårar!
Det retade dem mest, att officerarna kommit
ensamma till stäppen, utan konvoj. Som om det funnits
ett oräkneligt antal av dem där — för att jaga
bönderna i döden. Den ene officeren reste sig i sin
fulla längd, såg ut över stäppen, såg illa — damm,
den röda kvällsvinden över det förtorkade gräset,
de två klipporna vid skrevan, som liknade
hästkroppar.
I det röda dammet: vagnen, hjul, människor och
deras tankar...
Bönderna sköto...
På samma gång föllo de två mössorna ned bakom
sätet, snuddande vid varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
