Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
VSEVOLOD IVANOV
Tömmarna slappnade, liksom avslitna.
Hästarna ryckte till... skenade. Mjölkfärgad fradga
skummade kring betslet... Skälvande, kraftiga
muskelknippen. Plötsligt stannade de.
Afanasij Petrovitj sade:
— De är döda..«
Bönderna kommo fram till vagnen.
De två voro döda. De sutto skuldra vid skuldra,
huvudena tillbakakastade som basjliker. Den ena av
de döda — en kvinna. Håret upplöst, till hälften 1
dammet — gult och svart. De runda kvinnobrösten
svällde under soldatrocken.
— Underligt, sade Drevisenin. Det är hennes eget
fel. Där har du, för att du tog på dig mössan.
Vem har lust att döda en kvinna?... Kvinnor
behöver vL
Afanasij Petrovitj spottade:
; — Du är ett odjur och en bursjuj1... ingenting
är heligt för dig.
— Vänta! avbröt dem Selivanov. Vi är inga
tjuvar — det är allmän egendom. Vi ska anteckna det,
ge mig papper!
Under sätet, bland den övriga »allmänna
egendomen», låg ett storögt, vithårigt barn i en flätad
kinesisk korg. Den lilla handen höll med ett fast
grepp i en flik av det bruna täcket. En liten stackare;
ett dibarn — gnällde svagt.
Afanasij Petrovitj sade med rörd stämma?
— Har ni sett?... han säger väl något på sitt
språk...
1 Föraktfull benämning på borgarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
