Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
VSEVOLOD IVANOV
Bönderna kommo fram, betraktade, kände och
vägde i handen.
De luktade fårfett — de åto mycket, av leda, och
kläderna hade sugit in lukten. Utstående kindknotor,
mjuka, smala läppar — från Dons kosackbyar. Långt,
svart hår och mörka ansikten — från kalkgruvorna.
Men alla hade de krokiga, bågformiga ben och
skor-rande stäppröster.
Afanasij Petrovitj lyfte trefotingen med
kopparlådan.
Tiliskop, sade han och knep ihop ögonen. Ett
bra tiliskop, kostar mer än en miljon. Genom det
ser man på månen, och man har hittat guldfält där.
Man behöver inte ens skölja guldet, pojkar. Som
mjöl — rent guld. Bara att stoppa i påsen... ^
En yngling skrattade:
— Vad pratar han för skräp, åt helsike med
honom!
Afanasij Petrovitj blev arg.
— År det jag, som pratar skräp, ditt as! Vänta
bara!
De delade tobaken. Förtroendemannen Afanasij
Petrovitj fick instrumenten — vid första lägliga
tillfälle skulle han byta ut dem mot något annat hos
kirgiserna.
Han lade instrumenten framför barnet.
— Här har du leksaker...
Men barnet såg ingenting — gnällde bara. På alla
sätt sökte han lugna det, så att svetten lackade, men
barnet gnällde bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
