Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
VSEVOLOD IV A N O V
— Vilken jämförelse!
Bönderna hade ingen komjölk. De tänkte först ge
barnet hästmjölk — de hade ett sto. Men det fick
man inte göra — kumysen berusar. Barnet kunde bli
sjukt.
Bönderna spridde sig bland vagnarna, talade med
varandra, i klungor, oroligt. Afanasij Petrovitj sprang
hit och dit med en trasig, kort kaftan över axlarna,
ögonen små, tycktes också trasiga. Rösten var tunn,
orolig, barnslig — som om barnet självt sprang
omkring och jämrade sig.
— Vad ska man ta sig till?... Äter inte,
kamrater. Han måste väl ha något...
De stodo bredskuldriga, mäktiga, men med
hjälplös blick.
— Det är kvinnogöra.
— Det är klart.
— Hade det varit en kvinna, hade han nog ätit upp
ett helt får...
— Säkert.
Selivanov sammankallade bönderna och förklarade:
— Ett kristet barn får inte dö som ett djur.
Fadern var förstås en bursjuj, men inte barnet.
Bönderna instämde:
— Barnet är oskyldigt.
Drevisenin gav till ett skratt.
— Väx bara, barnet mitt, när du vuxit upp, flyger
du till månen... till guldfälten.
Bönderna skrattade. Afanasij Petrovitj lyfte
knytnäven och skrek:
— Din satans hund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
