Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET
87
ken räcker nog för två. Vi har kor, och det är en
kraftig kvinna.
Kirgisiskan var tystlåten och dyster och ammade
barnen, när hon var alldeles ensam. De lågo hos
henne i tältet, på en filt — det ena vitt, det andra
gult — och gnällde i ett sträck.
Efter en vecka sade Afanasij Petrovitj på den
allmänna församlingen:
— Det är bedrägeri, kamrater. Kirgisiskan, den
hyndan, hon ammar inte ärligt. Åt sin egen unge
ger hon hela bröstet, vårt barn får bara resten.
Jag har själv sett det, bröder.
Bönderna gingo för att se efter.
Dessa barn voro som alla andra barn, det ena
vitt, det andra gult som en mogen melon. Men det
ryska barnet tycktes vara magrare än det kirgisiska.
Afanasij Petrovitj slog ut med händerna.
— Jag har givit honom ett namn — Vaska... och
så gör hon på det viset! Vilket elände!
Drevisenin sade:
— Du är allt bra utsvulten, Vaska lilla.
Man sökte reda på en stör, lade den över en
tistelstång, så att den ena hälften vägde lika mycket
som den andra.
I ändarna fäste de barnen för att se, vem som
var tyngst.
Barnen gnällde i sina trasor, där de hängde i
repen. Det luktade av dem — späd barnlukt.
Kirgisiskan stod oförstående vid vagnen och grät.
Bönderna tego, sågo på.
— Släpp! sade Selivanov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
