Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är gudskelov så pass bildad, att jag kan
förtjäna mitt uppehälle som posttjänsteman.
Brödbiten är säker. Dessutom är jag ensam. Man
säger, att det nuförtiden är bättre att ha en hustru.
Det vet jag inte, då jag aldrig försökt mig på det.
Men en sak vet jag: det är bäst att leva utan all
sådan börda som rikedom, berömdhet eller titlar. Åt
skogen med skräpet — man lever lyckligast utan.
Jag har under dessa år sett tillräckligt med
människor, som haft både pengar och titlar. Det fanns
till exempel en köpman Mesjkov här — femton
miljoner guldrubler hade han och en massa hus,
fabriker och fartyg. Men då jag i fjol gick över
torget i Samara, stod han där och sålde tändstickor
i ett stånd. Från femton guldmiljoner till tändstickor,
vet ni, det är en tung väg. Och ett mycket starkt
hjärta måste man ha för att kunna uthärda ett sådant
slag. Jag skulle inte ha kunnat det. Jag skulle blivit
rent förbannad och dött helt enkelt. Gudskelov att jag
inte har några rikedomar. Jag tänker som så: den,
som inte står så högt, kan inte heller ramla så
djupt.
Och om berömdhet till exempel. För några år
sedan bodde jag i utkanten av staden, i närheten av
de stora köksträdgårdsanläggningarna. Utanför mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
