Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 ALEXANDER JAKOVLEV
fönster sträckte sig ett öde, gräsbevuxet fält. Varje
morgon kom en gubbe dit med sin rödbruna get.
Sedan satt han där hela dagen, medan geten gick
och betade. Gubben var klädd i smutsiga trasor <å
och en hatt hade han! — jag skulle ha skämts att gå
i en sådan hatt.
En dag sade min värd till mig:
— Vet ni, vem den där gubben är? Det är
professor Rybin, sade han. Han är känd i hela världen.
Och nu går han och vallar en get.
Så, så, tänkte jag för mig själv. Han hade
levat och arbetat, strävat efter utmärkelse och ära 4|
och så slutade det med en get. Om jag varit tvungen
att sänka mig ned från sådana höjder till en get,
nog tror jag, att hjärtat brustit av sorg på mig. i
Eller guvernören — hur berömd och aktad var inte
han? Men en dag gick jag på gatan och fick se en
folkhop släpa i väg med en gubbe. Skrik och tjut,
så att det hördes långa vägar. Och de slog gubben.
Blodet rann ur näsan på honom, ned i det vita
skägget. Det såg ruskigt ut.
— Vem är det där? frågade jag.
— Känner du inte igen guvernören?
Jag hajade till.
Allra käraste ni, jag ger tusan i äran. Då föredra!
jag att vara alldeles utan.
Min gitarr tar nog ingen ifrån mig.
»Sjung åtminstone du med mig,
gitarr, min väninna!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
