Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 ALEXANDER JAKOVLEV
Herregud, vad hon blev glad då!...
Varför ska jag inte skänka henne lite glädje, när
det inte kostar mig något, tänkte jag.
Mig personligen gör det verkligen detsamma, vem
som störtas och vem som kommer till makten. Men
för henne är det mycket viktigt. Hon tror, att om
någon bara störtas, så kommer det att flyta mjölk och
honung, och det rakt i mun på henne. Låt henne tro
det. Och för mig:
»Sjung åtminstone du med mig...»
Det är bara synd, att en kvinna för en tid sedan
hyrde ett rum bredvid mig, direkt vägg i vägg.
Och man säger om henne: »en av de där»,
förstår ni. Och genast blev det som i en grav i
våningen. Alla blev så uppskrämda. Undra på det —
i dessa tider vågar man ju knappt andas.
Praskovja Spiridonovna slutade upp att besöka
mig. Varnade mig bara.
— Var försiktig, herr Bobkov, akta er! Er granne
är, tvi vale!... Hon ser ut som en karl, på mitt
hedersord, och så kliver hon omkring med en
revolver. Akta er!
— Lugna er, Praskovja Spiridonovna, min tunga är
säker...
Själv skrattar jag bara — vad bryr jag mig om
mina grannar?
»Sjung åtminstone du med mig...»
Min nya granne är nästan jämt borta. Kommer
aldrig tidigare hem än klockan tolv. Själv ligger jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
