Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAN FYRA PA NATTEN 97
redan då. Hör bara — tramp, tramp med fötterna.
Hon har kommit! Generar sig inte alls.
Man vaknar alldeles upprörd och lyssnar
ovillkorligen, får alla möjliga tankar. Man hör, hur hon
trampar tungt omkring, gnolar ibland svagt, hostar
ibland generat. Sedan börjar hon ta av sig — jag
hör allt genom väggen, till och med när hon knyter
upp skosnörena.
Men det underliga är, att hon suckar så tungt,
när hon lagt sig till sängs — så lidande suckar. Det
är klart, att jag lagt märke till det hos andra
också. Men henne tyckte jag synd om. Alla är vi
människor. Och jag tänker: ingen är värd, att man
avundas honom, alla är värda medlidande.
Människan är en liten stackare, springer, arbetar —
men alltid är hon ensam, ensam, stackars hon. Äh,
ingenting att tala om... För resten tänker jag
kanske bara så här, för att jag själv är ungkarl.
Jag känner nog, hur mitt liv blir tristare för varje år
som går. Ju mer tiden går desto tristare blir det.
Tja — alla kan man tycka synd om. Hå hå, ja ja!
En helgdag fick min granne besök. Jag hörde:
— Jag har kommit för att hämta er, kamrat
Sinju-tiva, ska vi inte gå ut och gå ett tag.
— Mycket gärna, kamrat Korovin.
Jag skrattade tyst för mig själv. Kam-ra-ter!...
Nå ja!
Just då de skulle gå, frågade gästen:
— Vem bor här bredvid er?
Utan att genera sig, förstår ni, mycket högt. Jag
satt på spänn — vad skulle min granne svara?
7. — Riw kin • B t ick, 14 sovjetryska berättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
