Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid tyckt, att sådana där byxor är så uppsvällda,
bara för att man lättare ska kunna stoppa in mutor
i dem. Men jag sade:
— För er är jag beredd att gå genom eld och
vatten, Maria Vasiljevna. Vad ska jag sjunga?
— Er älsklingsbit.
Jag sjöng en romans, sedan en till... men
plötsligt utropade gästen:
— Nog nu med dessa barnvisor — era romanser
menar jag.
Jag blev arg:
— Vad ska jag då sjunga?
I stället för att svara gjorde han en förfärlig
grimas, lyfte ena handen och stämde upp:
»Fientliga stormar brusa över oss...»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>