Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
ALEXANDER JAKOVLEV
Jag berättade och skrattade. Såg upp — Maria
Vasiljevnas ansikte hade mörknat. Hon sade tyst:
— Lyriska... ja... men... hur tror ni, finns det
också po-li-ti-ska?
Hon frågade med eftertryck,
y— Visst finns det det, skrattade jag, varför inte?
Man berättar ju, att en kommissarie håller sig med
ett dussin sångerskor. Och han gör också på samma
sätt. Tycker han om en flicka, så säger han till
henne: »Å, vilken röst ni har, ni sjunger gudomligt!
Jag ska skriva i tidningarna om er.» Och flickan är
beredd att göra vad som helst för sådant beröm...
Maria Vasiljevna blev ändå dystrare och såg
förbittrad på mig:
— Säg, Bobkov, skulle ni vilja gifta er med mig?
— Vad? Hur menar ni?
— Helt enkelt... gifta er...
— Men skämta nu inte, Maria Vasiljevna, låt oss
dricka te i stället!
— Försök inte med några undanflykter. Svara
ärligt... ja eller nej!
Hon var mycket upprörd, och hennes ögon glänste
feberaktigt och vredgat, som jag tyckte.
Ja, ser ni, jag tycker inte om kvinnor som..,?
röker.
Hon skrattade förtörnad.
— Men om jag skulle sluta upp att röka?
Nu gällde det att tala rent ut.
— Det vet jag inte, Maria Vasiljevna, jag skulle
nog inte göra det ändå, så stormig som ni är!
Och jag, vet ni, är mycket stillsam av mig. Ni har
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
