Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAN FYRA PA NATTEN 117
Jag minns inte, när jag somnade. Jag hade
underliga drömmar... Plötsligt ett brak!... Jag hoppade
upp — lyssnade. Väggen darrade. Innanför
tapeten ramlade murbruket ner, och i öronen surrade det:
ssssss.
I korridoren sprang människor omkring och skrek:
— Herregud, vad har hänt?
— Det är hos Maria Vasiljevna!
— Maria Vasiljevna! — vad har hänt?
Man slog med knytnävarna på hennes dörr.
— Oj, oj, hon har kanske skjutit sig!
Jag rusade ut i korridoren, ja, vet ni, i bara
skjortan, precis som jag var. Framför dörren stod tre
kvinnor i bara linnet... Ingen av oss brydde sig om
det, så uppskrämda var vi alla.
— Bryt upp dörren! Hör ni, hon rosslar! Nikolaj
Ivanovitj, ni som är starkast, bryt upp dörren!
Jag tryckte skuldran mot dörren, den knakade och
sprang upp.
Ja, hon rosslade. Jag vågade inte gå in — det var
så mörkt. De andra trängde på, jag trevade efter
kontakten.
Maria Vasiljevna låg på sängen — ansiktet vitt,
blodigt linne. Bredvid henne låg en svart revolver.
Jag hörde värdinnan säga:
— Rakt i hjärtat träffade det.
Det gick runt i huvudet på mig — jag förstod
ingenting. Stod där som en åsna och tittade på.
Någon sade:
— Hon har kanske lämnat en lapp efter sig.
— Ja, där ligger en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
