Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leonid Leonov: Handen i fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEN I FÖNSTRET 125
tern milt, men modern ryckte han till i armen, så
att hon, den stackarn, flög över golvet... Han var
en skämtare, Aristarch.
Knappt hade vi fått in dem till oss, då kom en
gymnasist i grå skoluniform springande. Han var
väl en sexton år gammal, med ränsel på ryggen.
Han stack in handen i dörrspringan, så att vi
inte kunde stänga igen. Han skulle åka efter bröd.
Hans mor höll på att hungra ihjäl, eller kanske
hans syster — det har jag glömt. Han darrade i
hela kroppen som en piskad kvinna.
— Låt mig komma in!
Men vi skrattade bara åt honom — vilken tok!
Vi hann inte tända eld i kaminen, så satte sig
tåget i gång igen. Där ute var det ett ruskigt väder —
snö och storm. Men hos oss i vagnen var det
verkligen skönt. Jag har aldrig i mitt liv haft det så
hemtrevligt som då. Det kändes så vemodigt och
behagligt på samma gång. Jag gick fram till fönstret.
Den hade blivit riktigt trind, månen. Vad sjutton
satt den där för. Och så fick jag se — genom fönstret
syntes en hand utan vante. Det var gymnasisten. Jag
förstod genast — pojken hade inte givit sig i väg,
hade ställt sig på fotsteget och hängde kvar.
Nå ja, det angick inte oss! Han kunde gärna hänga
där, då man ändå inte kunde köra bort honom.
Jag klöv några vedstycken med sabeln. Aristarch
lämnade genast sin brits åt modern och satte sig
bredvid dottern på vedhögen, kastade det ena benet
över det andra och började prata med flickan:
vad för en människa hon var, från vilken stad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
