Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andrjusja Skvorez — i verkligheten hette han
Andrej Ivanovitj Skvorzov — tyckte om sitt hantverk,
och arbetet lyckades alltid utmärkt för honom. Han
bultade från morgon till kväll med en liten hammare
vid det öppna fönstret till sin källarvåning och såg
många människoben, som gingo förbi. Ansiktena såg
han inte, men han kände igen människorna på
fötterna. Någon skrek i förbigående till honom:
— God dag, Andrjusja! Hej, Skvorez!
Han kände igen dessa fötter i de modfällda
lågskorna med sneda klackar och tyckte om att tilltala
dem:
— Vänta, Ljubasjka! Vart ska du hän så tidigt på
morgonen?
Lågskorna stannade, kvinnan böjde sig ned och
såg in i Skvorez’ fönster. Kvinnorna tyckte om
Skvorez för hans ensamhet och godmodighet och
därför att han lagade deras skor och aldrig påminde
om betalningen. Kvinnan tittade in i Skvorez’ fönster,
såg hans huvud med igelkottshåret, hans runda
glasögon med enkelt fönsterglas och den lilla mustaschen
av blått borst på överläppen. Han bultade hastigt
med hammaren, slog in träpliggarna i sulan och
sade:
— Varför har du så bråttom, din pil? Titta in ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
