Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
VLADIMIR LIDIN
finaste mat. Dina filtstövlar vill jag inte heller ha.
Här har du dem!
Han drog upp benen och försökte ta av sig
Skvorez’ stövlar.
— Vad är du ilsken för, ditt odjur?
Skvorez tog honom vid hakan och försökte lyfta
upp hans huvud, men Grisjka tryckte huvudet hårt
mot bröstet.
— Vad är du arg för? Man har tagit stövlarna
från dig, det kan ju hända vem som helst. Det är
inget att tala om. Låt oss gå hem och göra nya.
Då lyfte Grisjka plötsligt på huvudet. Hans
stickande, gröna ögon sågo på Skvorez, på hans stora
glasögon, och han sade:
— Din sylätare! Man kallar dig för sylätare.
Han räckte ut tungan och försökte slita sig loss,
men Skvorez höll honom fast i rocken.
— Släpp, skrek Grisjka plötsligt med kvävd
stämma, annars hugger jag till med kniven!
I sista ögonblicket fick Skvorez tag i hans hand,
som hårt grep om en krokig skomakarkniv. Han höll
fast den lilla barnhanden, men plötsligt skälvde stora
tårar under glasögonen, av medlidande med det
hetsade djuret, med det lilla odjuret — på samma
gång förolämpad och skamsen över kränkningeli,
och han släppte Grisjkas hand. Skvorez vände bort
huvudet, tårarna runnö nedför hans kinder, och
skomakarkniven låg på marken mellan dem. Grisjka
såg åt sidan. Han stirrade på den grumliga floden,
som glänste i solen, hans ansikte pressades samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
