Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boris Pilnjak: Godset Belokonsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 BORIS PILNJAK
hängde violett rök. Elden i kakelugnen lyste
ljusgul. Mjölken var inte färsk längre, brödet hårt
och torrt.
Genom tystnaden i korridoren ljödo tunga stövlar.
Ivan Koloturov, ordföranden, steg in, i soldatrock,
revolvern vid gördeln. Ivan Koloturov och fursten
hade lekt tillsammans som pojkar. Sedan hade Ivan
blivit en strävsam, arbetsam bonde. Stum räckte han
fursten ett papper, stod kvar mitt i rummet. På
papperet stod det maskinskrivet:
»Till godsägaren Prosorovskij. Belokonsks
fattigkommitté befaller, att ni ofördröj ligen avlägsnar er
från sovjetgodset Belokonsk och distriktet X.
Ordföranden Ivan Koloturov.»
— Det är bra, jag reser i afton.
— Ni får inga hästar.
— Då går jag till fots.
— Som ni vill. Inga saker får medtagas.
Koloturov vände sig om, stod stilla en stund, med
ryggen åt fursten, gick sedan.
Klockan slog just tre kvart. Det var ett äkta
Kuvaldinverk, ett arbete av den berömde
1700-tals-mästaren. Det hade länge stått i tsarens slott i
Kreml, sedan följde det furstarna Vatkovskij på deras
resor i Kaukasus. Hur ofta hade inte klockan fått
slå sitt ticktack för att bära två århundraden till
graven? Fursten satte sig vid fönstret, med
armbågarna på fönsterbrädet av marmor, såg ut i den
klarnande parken — ’försjönk i tankar, i minnen.
Han avbröts i sitt grubbel av Koloturov, som
tigande kom med två pojkar och gick in i furstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
