Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boris Pilnjak: Godset Belokonsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODSET BELOKONSK 157
Syrsan spelade, i ett hörn grymtade grisarna. Fursten
sträckte ut sig fullt påklädd, lade sin röck under
huvudet och fick genast tag i en kackerlacka på
halsen. På den gudsförgätna stäppen möricnade såtar,
halmstackar och nedsotade, illaluktande stäppstugor, i
vilka det vimlade av löss, loppor, kackerlackor, i
vilka människor, kalvar och svin bodde tillsammans.
Fursten låg på en halmhög, kastade sig under
loppbetten från ena sidan till den andra och tänkte
på att människorna om några århundraden med
varm kärlek och djupt vemod skulle skriva om det
nuvarande livet: att människoanden i dessa dagar
firat sin största, underbaraste triumf. En gris kom
fram, nosade på honom och vaggade åter bort.
Qenom fönstret blinkade en klar stjärna — världen
var oändlig. Tupparna golo i byn.
Omärkligt föll han i sömn. I gryningen väcktes
han av bondhustrun. Hon visade honom vägen, som
löpte bakom byn. Dagbräckningen var blå, kall.
Gråblå rimfrost betäckte gräset. Han gick med hurtiga
steg, rockkragen uppskgen, svängde med käppen.
Hiimlen var underbart djup och blå. På stationen
trängde han sig fram till en godsvagn mellan
mjölsäckar och hopar av människor, belastade med
knyten, och for så till Moskva — tätt inklämd mot
väggen, betäckt med vitt mjöldamm.
II
Ivan Koloturov, ordföranden, hade i tjugu år gått
och plockat i sin åkerlapp, hade alltid stigit upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
