Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boris Pilnjak: Godset Belokonsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODSET BELOKONSK 159
han till ordförande i fattigkommittén. Han bosatte
sig i ett av furstens uthus, tog på sig sin broders
soldatrock, stack en revolver i gördeln.
Någon gång hälsade han på hemma.
Hans hustru tog surmulet emot honom. Hennes
armbågar gingo fram och tillbaka, hon fick plötsligt
något att skaffa vid ugnen. Ovanpå ugnen sutto
barnen, i vrån grymtade grisarna. Pärtstickan osade.
— Du vill väl inte längre äta med oss, sen du
vant dig vid herrskapsköket? Har ju själv blivit en
herreman nu!
Han svarade henne inte, satt på bänken under
ikonerna.
— Titta bara på folket, du har att göra med! De
är ju alla våra motståndare, odågor och lättingar.
— Tig, din gås! Prata inte om saker, som du
ändå inte begriper!
— Mig skäms du för, håller dig undan.
— Kom då dit, så lever vi tillsammans där!
— Dit går jag aldrig med.
— Din dumma gås!
— Att skälla på en, det tycks du redan ha lärt
dig... Här har du ’mat! Men det smakar dig väl
inte längre efter de fina fläskstekarna på godset?
Han hade verkligen redan ätit — och just
fläskstek. Hon hade gissat rätt.
Han fnyste:
— Du är och förblir en gås!
Han hade kommit för att tala om jordbruket med
henne, dryfta de husliga angelägenheterna. Nu gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
