Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boris Pilnjak: Godset Belokonsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODSET BELOKONSK 161
gick han ut i köket, lade sig påklädd på en
träbänk, låg länge vaken.
Han vaknade tidigt, gjorde en rond över gården.
I ett stall spelade pojkarna fortfarande kort.
— Vad, sover du inte än, farbror Ivan?
— Jag har redan sovit.
Han väckte ladugårdspigorna och stalldrängarna.
Stalldrängen Semjon kom ut, stannade, kliade sig,
svor rysligt, rasade därför att man väckt honom,
sade:
— Blanda dig inte i saker, som inte angår dig!
Jag vet själv, när folket ska stiga upp.
Gryningen var blå, klar, frostkall. Det lyste i
salongen. Ivan Koloturov såg, hur fursten gick över
verandan, lämnade huset, försvann ute på stäppen.
Klockan tio slog han sig ned i kansliet. Nu
började det allra värsta, den verkliga pinan, och därtill
var det hela enligt hans förmenande så fullkomligt
meningslöst. Han gjorde en noggrann förteckning
över varje enskild bondes vete- och rågförråd. Det
var meningslöst, därför att han, liksom var och en
i byn, mycket väl visste, vad och hur mycket varje
bonde ägde, och en pina var det därför att han
måste skriva så mycket. Det ringde i telefon, det var
från staden. Han erhöll order att avlägsna fursten
från godset. En hel timme tillbragte han vid
skrivmaskinen, innan skrivelsen var färdig.
På aftonen lämnade fursten huset. Man började
släpa möblerna från det ena rummet till det andra.
Därvid slets en list av från skrivbordet. De ville
först hänga upp klockan i kansliet, men någon gjorde
11. — Riw kin - B r i c k, 14 sovjetryska berättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
