Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
ANDREJ PLATONOV
vidrörde fiskarens skäggiga, friska kind, som sköljts
på havsbottnen. Sedan sade Zachàr Pavlovitj till
pojken:
— Ta farväl av din far, han är död för
evigheters evighet. Titta på honom, så att du minns
honom!
Pojken tryckte sig till den dödes kropp, till den
gamla skjortan, som ännu luktade av faderns svett
— det var en annan skjorta, än den han drunknat i.
Pojken vidrörde hans händer. De voro kalla och
fuktiga. På ena fingret hade han en vigselring av
tenn — till minnet av den bortglömda modern.
Pojken vände huvudet mot människorna, blev
förskräckt för de främmande ansiktena, grät jämmerligt
och grep krampaktigt i faderns skjorta, som om det
vore hans enda skydd. Hans sorg var stum, utan
förståelse för livet, som omgav honom — därför
otröstbar. Han sörjde så starkt, att den döde kunde
ha känt sig lycklig. Och alla människorna vid graven
gräto också, av medlidande med pojken och sig
själva, medvetna om att de också skulle dö och
begråtas.
Trots sin sorg förlorade Zachar Pavlovitj inte
fattningen.
—1 Du har tjutit nog nu, Nikiforovna, sade han till
en kvinna, som snyftade högljutt oqh hastigt rabblade
upp klagoböner. Du tjuter inte, för att du tycker synd
om honom utan för att man ska gråta över dig, när
du själv dör. Ta pojken till dig — du har ändå redan
sex. Det märks inte, om du tar hand om en till.
Nikiforovna fick strax tillbaka sitt bondförnuft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
