Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 ANDREJ PLATONOV
och undersökte mekanismen, som kunde framkalla
sådana underbara ljud. Han slog på en tangent —
en sorgsen ton steg fram och försvann. Han såg upp
och väntade, att tonen skulle komma tillbaka — den
var alltför vacker för att spårlöst smälta bort. Popen
blev trött på den långvariga pianostämningen och
sade:
— Du ska inte hamra på tangenterna i onödan,
du ska i stället göra färdigt ditt arbete och inte
försöka utforska det, som du ändå inte begriper...
Zachar Pavlovitj kände sig kränkt ända in i roten
av sitt mästerskap och gjorde en hemlig mekanism,
som på ett ögonblick kunde avlägsnas, men som var
omöjlig att upptäcka, utan särskild vetskap därom.
Därefter kallade popen varje vecka på Zachar
Pavlovitj:
" jjttj Kom, kom, kära vän, musikens hemlighetsfulla
kraft har åter försvunnit.
Zachar Pavlovitj hade inte gjort den hemliga
mekanismen för att reta popen och inte heller för att
själv kunna besöka honom ofta och njuta av
musiken, utan för att se, hur det föremål var förfärdigat,
som kunde uppröra varje hjärta och göra människan
god. Han rördes av motsättningar. Det var därför,
han smugglat in sin mekanism, som kunde blanda sig
i välljudet och överrösta det med sin dissonans.
Då Zachar Pavlovitj efter tio reparationer förstod
hemligheten med ljudens harmoniska
sammansmältning och inrättningen av pianots viktigaste del,
den skälvande klangstegen, tog han bort sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
