Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄSTARES TILLKOMST 183
Snickaren, Zachar Pavlovitjs värd, kam hem från
arbetet och satte sig bredvid sin hyresgäst.
— Hnr mycket ska du ha för rummet? frågade
Zachar Pavlovitj.
Snickaren harsklade sig, som om han ville skratta.
I hans röst förnam man hopplöshet och denna
säregna förtvivlan, som är karakteristisk för ständigt
be-drövade människor.
— Vad har du för dig? Ingenting? Ja, då kan du
få bo här, så länge mina pojkar inte slagit av
huvudet på dig.
Det sade han inte utan skäl — första natten kastade
snickarens söner, pojkar mellan tio och tjugu år,
en hink vatten över den sovande Zachar Pavlovitj
och stängde till källardörren med en tvärslå. Men
det var svårt att reta Zachar Pavlovitj, sam aldrig
intresserade sig för människor. Han visste, att det
fanns maskiner och mäktiga, komplicerade ting. Efter
förmågan att göra dem värderade han människan
och inte efter ett tillfälligt gement streck. Och
verkligen — på morgonen såg Zachar Pavlovitj, hur
snickarens äldste son skickligt och allvarligt gjorde
en yxa. Han var således inte bara slyngelaktig, utan
också händig.
Efter en vecka började Zachar Pavlovitj pinas så
starkt av att gå sysslolös, att han oombedd tog itu
med att reparera snickarens lilla hus. Han lappade
det bräckliga taket, gjorde en ny farstukvist och
sotade skorstenen. På kvällen yxade han till några
Rålar.
— Vad gör du? frågade snickaren och torkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
