Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄSTARES TILLKOMST 187
— Vad är du ledsen för? sade lokföraren, som
märkte Zachar Pavlovitjs svårmod. Kom till stallet
i morgon! Jag ska tala med föreståndaren. Du
får kanske plats som putsare. Var inte rädd, din
skojare, om du vill leva...
Lokföraren avbröt mitt i meningen och rapade.
— Å fan, din korv går kräftgång! Du har väl
köpt ett helt pud för tio kopek, din fattiglapp.
Jag kunde lika gärna tagit smörjtrasan som
till-tugg... men, vände sig lokföraren åter till Zachar
Pavlovitj, du ska åtminstone göra lokomotivet blankt
som en spegel, så att jag kan vidröra vilken del som
helst med vårhandskar. Lokomotivet tål inte
dammkorn1. Maskinen, bror, det är en oskuld. En kvinna
passar redan inte, en kvinna som... förstår du, och
lokföraren svävade bort någonstans i fjärran med
sina osammanhängande ord om kvinnor.
Zachar Pavlovitj hörde ointresserad på honom.
Han visste, att man kan älska kvinnor, och han visste
också vad en sådan människa som lokföraren tänkte
på. Men han ansåg, att man bara kunde tala med
intresse om tekniska skapelser och okända maskiner,
men att tala om kvinnor, det var meningslöst och
ointressant. Zachar Pavlovitj hade haft en hustru en
gån g. Hon älskade honom och gjorde honom inte
något för när, men han hade inte haft alltför
mycket glädje av henne. Människan har många
egenskaper. Om man lidelsefullt tänkte på dem, så kunde
man gnägga av förtjusning, till och med över sin
egen andedräkt. Men vad skulle det bli då? Dumma
påhitt och lek med den egna kroppen, men intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
