Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 ANDREJ PLATONOV
en liten hammare och tryckte örat mot det klirrande
järnet.
— Motja, ropade föreståndaren på mekanikern,
skruva till den här lilla muttern... bara en aning!
Motja skruvade till muttern ett halvt varv.
Föreståndaren blev så rasande, att Zachar Pavlovitj tyckte
synd om honom.
— Men bästa Motja, sade föreståndaren med
undertryckt smärta i rösten, men med gnisslande tänder.
Vad har du gjort, ditt förbannade fä? Vad sa jag
åt dig? Muttern!! Vilken mutter? Huvudmuttern!
Och du har skruvat till kontramuttern och gör mig
alldeles galen! Du petar ju på kontramuttern igen!
Nå, säg, vad ska jag ta mig till med er, era
förbannade odjur? Ge dig i väg, din åsna!
— Låt mig försöka, herr föreståndare, att vrida
tillbaka kontramuttern ett halvt varv och skruva till
huvudmuttern en aning, bad Zachar Pavlovitj.
Föreståndaren svarade med rörd, lugnad röst,
glädjande sig åt medkänslan hos en utomstående
person.
— Jaså? Har du märkt det, va? Han är ju... han
är ju en vedhuggare och ingen mekaniker! Han
känner ju inte till muttrarna, han har ju inte en aning
om vad de heter. Vasa? Nå, hur skulle du göra det?
Han där behandlar ju lokomotivet, som det vore en
kvinna! Herre min skapare! Nå, kom hit! Skruva
till den lilla muttern, som jag vill ha det!...
Zachar Pavlovitj kröp under lokomotivet och
utförde uppdraget.
Sedan var föreståndaren ända till kvällen syssel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
