Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
PANTELEIMON ROMANOV
Bröllopet firades hos brudgummen. Alena ville
först ta på sig sin bästa blåa ylleklänning, som
Spiridon en gång haft med sig åt henne från
staden. Men hon ändrade sig i sista ögonblicket och tog
på sig en annan enklare helgdagsklänning. Det var
liksom en ingivelse, berättade hon senare på
sjukhuset för Spiridon.
Gästerna började samlas långt före mörkrets
inbrott. Förut brukade man åka från kyrkan i trojka
med pappersblommor, inflätade i hästarnas manar och
svansar, men nu kommo alla gående och farande utan
blommor. Spiridon ansåg, att det också låg något
kränkande och vanärande däri. Han tyckte, att man
skrattade åt honom och hans dotter och inte ansåg
bröllopet för giltigt. Då han tog på sig sin
helgdagsrock och smörjde in håret med smör, kände
han sig dum, som om han pyntat ut sig i onödan. En
annan skulle i hans ställe inte gått dit eller
åtminstone med avsikt tagit på sig gamla kläder. Ju
mer han tänkte så, desto mer förströdd och dyster
blev han.
När gästerna kommo in i stugan, blev stämningen
pinsam, olidlig. Ingen visste, vad man skulle göra
med de unga — välsigna dem fick man inte, och att
genast sätta sig till bords och äta utan att göra
korstecken först var inte heller trevligt.
Brudgummens stuga var inredd efter stadsmaner
—avdelad i två rum. I ena rummet, det yttersta,
syntes två järnsängar. Det var de ungas sovrum.
Där fanns förstås inga ikoner, och blott i den främre
delen av rummet, i det röda hörnet, där det stod ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
