Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN B LA A KLÄNNINGEN
199
bord med bänkar och en ugn med nischer för
torkning av strumpor och bastskor, hängde en liten
helgonbild. Antagligen hade modern lyckats
genomdriva det.
Folk började samlas i stugan. Mest unga pojkar
i kavaj och korta skinnjackor och flickor — också
klädda som stadsbor — i vita klänningar och lågskor,
med vita strumpor. De larmade och skrattade, som
om de kommenderade över alla, medan de gamla
generat tryckte sig tillsammans i ena hörnet.
I främre delen av rummet stod bordet redan dukat.
Det var sammansatt av tre bord. På duken, vid
sidan av tallrikarna, lågo broderade handdukar, som
tagits fram ur kistorna för att torka de flottiga
munnarna och händerna med. Man hade också ställt
fram vodkabuteljer, körsbärslikör och hönsfat.
Ingen hälsade Spiridon välkommen eller visade
honom tillbörlig vördnad, som om hans närvaro var
utan betydelse. Han stod bland de andra gästerna
och väntade, tills man skulle kalla på honom och be
honom sätta sig till bords. Och ju längre han måste
stå, desto starkare kändes förolämpningen. I tjugu år
hade han strävat för flickan, och nu stod han där,
som om han släppts in på nåder.
Han tog ett steg baklänges, märkte inte, vad som
var bakom honom, och råkade med stöveln trampa
i en mjölkbunke, som stod vid väggen. Bunken
krossades, och en liten mjölkflod rann ut på golvet
mellan Spiridons fötter. Några gäster småskrattade,
och Spiridon rodnade ända ned i nacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
