Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 MARIETTA SJAGIN JAN
svängde en tung hammare över den gamla världen
och pekade mot framtiden, som lyste över honom,
symboliserad av en glödande, femuddig stjärna.
Bilden var så övertygande framställd, att man inte
kunde se på den utan att gripas djupt. Runtomkring
vagnen hade en massa pojkar samlats; vem, som
än gick förbi på torget, stannade och tittade.
Jag steg uppför trappan till Ispolkom. En ung
man i uniform och med revolver i gördeln, vacker
som en ängel hos Perugino, kom emot mig. Det var
sekreteraren.
j|||» Är ni kamrat den ojch den, vår stads högt
uppburne kuplettsångare? frågade han.
— Det stämmer, svarade jag.
— Skulle ni vilja åta er att uppträda på våra
»flygande möten» med improviserade kupletter?
Uppslagen får ni av oss. Villkoren kan ni bestämma
själv. Vagnen ska besöka alla grannbyarna — först
och främst kosacksamhället Moltjanovka.
Jag tog mig en funderare och slog till. Jag tänkte
redan gå hem igen, men sekreteraren hejdade mig.
’ — Nej, kamrat, det hinner ni inte. Om ni måste
underrätta någon där hemma, så skicka ett bud. Vid
tiotiden samlas alla medverkande, och så bär det
genast av. Ni har inte druckit te än, säger ni,
det får ni på vägen.
— Varför så överdrivet bråttom? frågade jag.
Han berättade, att allt redan för länge sen varit
förberett, men deras konsertsångerska hade insjuknat
under natten. Man hade beslutat att ta någon
förmåga från stån i stället, och man hade hört talas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
