Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGITATIONSVAGNEN
227
stun. Det finns inga kosacker kvar där, bara gubbar
och barn. Wrangel har tagit alla med sig.
— Ser du, kamrat, brummade georgiern, det är
bara käringar kvar, och så är du ändå rädd för
Moltjanovka. Vi ska propagera bland kvinnorna,
så att de vänder ryggen åt sina män, när de kommer
tillbaks. Spänn ifrån hästarna. Vi ska vänta tills i
morgon... för resten finns det ved här för en riktig
brasa.
Vi befann oss vid ett brant, lerigt stup, som var
naket på vår sida men på motsatta sidan bevuxet med
torra buskar. Skottlossningen upphörde. Att stanna
på den välsignade stäppen under natten, göra upp
en eld, inandas doften av mynta och kummin var
vida angenämare än att vända om igen.
Maskin-skriverskan hoppade ner från vagnen och slog
kosacken lätt i ryggen.
— En sån olycksprofet! Se er omkring! Här kan
inte ens en höna bli rädd.
Med en ogillande min spände kosacken från
hästarna, band tillsammans deras framben och släppte
dem att beta. Sen gick han till en källa, som låg
mer än en verst därifrån, samlade ihop ris, och
uppsluppna som småbarn, gjorde vi upp ett bål. För
säkerhets skull på själva bottnen av sänkan. Vagnen
glödde i solnedgångens sista strålar, inskrifterna och
plakaten avtecknade sig som eld. De syntes nog på
långt håll. Det tyckte rödgardisten visst inte om. Han
tog ner en sliten filt från kuskbocken och slängde
den över det mest lysande hörnet på vagnen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
