- Project Runeberg -  14 sovjetryska berättare : valda och översatta från ryskan /
228

(1929) [MARC] - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228 MARIETTA SJAGIN JAN

var först vid elden, kan man säga, vi fick mera
känning av varandra. Trevnaden i samvaron har mycket
att betyda vid sådana tillfällen — om någon kan
ordna och ställa allt till rätta. Det är vanligtvis
kvinnogöra, men vår enda dam visade sig vara av
den sorten, som inte kan något annat än sitt yrke.
Hon sprang omkring, tröttade ut oss med sina frågor,
flätade kransar och satte dem på våra huvuden och
ställde bara till med oreda. Det var georgiern och en
av de fem musikanterna, klarinettspelaren, en mycket
underlig människa, som sörjde för hushållet. Den
senare kan jag ännu se framför mig. Han hade ett
runt ansikte, halvöppen mun, inte ett spår av
ögonbryn och ett par ögon, som vänligt och uppmuntrande
tittade fram ur två springor. Allt han tog sig för,,
gick så lekande lätt. Han kokade gröt åt oss och
gjorde i ordning kaffet, allt under skämt och glam.
Georgiern var också en mästare i varjehanda arbete,
men han kunde inte skämta, och hans ansikte var
skrämmande — mycket dystert, koppärrigt, näsan sned,
hade antagligen slagits sönder någon gång och åter
vuxit samman, händerna seniga, stora och valkiga.
Den lilla kamraten i blåa skjortan utmärkte sig inte
på något sätt. Han hade först nyligen kommit från
Moskva och kände södern, som han själv uttryckte
sig, mera teoretiskt. Hans leende var skyggt, och
han tycktes vara mycket klen och bräcklig. Ingen av
oss kände denna magra mans stora styrka. Först
senare lärde vi oss känna den. Så länge teg han
bara, log svagt, när man skämtade, åt förströdd,
lite i taget, var försiktig med maten. Han förklä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 14 03:18:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sovjet14/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free