Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
MARIETTA SJAGIN JAN
— Hund!
— Judedjävel!
— Spetsa honom!
— Kamrater, ge honom på käften!
— Till väggen med honom! Spetsa honom!
I samma ögonblick dränktes vår kommissarie i en
lava av lurviga gestalter, rycktes ner från tröskeln
och släpades bort. Jag hörde en myndig röst:
— Tillbaks! Döda honom inte i förväg! Förhör
honom och spetsa honom sen!
Därefter kastade sig dessa lurviga människor, som
tillhörde de vita (de tycktes oss lurviga, därför
att de bar höga pälsmössor) — som sagt, dessa
lurviga människor kastade sig över oss, band oss
och släpade sen ut oss, en efter en. I denna stund
kunde jag inte förlåta georgiern, att han glömt
bort flickan och inte skjutit henne i tid. Den stackarn
stod där i bara linnet. Man slet av det från kroppen
på henne, hon greps om livet och släpades bort till
buskarna.
Man började förhöra oss. Då steg klarinettspelaren
fram, och på ett oefterhärmligt sätt berättade han en
tårdränkt historia. Efter hans ord hade vi släpats
med under dödshot och hölls ständigt under väpnad
uppsikt. På frågorna om tillståndet i staden ljög han
samvetslöst. Det lät nästan, som det vore uppror
där och som man otåligt väntade på de vita. Kort
sagt, det hade knappast gått tio minuter, förrän
officeren bjöd honom på en cigarrett. Jag måste
tillstå, att jag fann honom vidrig i denna stund,
fast han räddat vårt liv. Någon av oss hade ju varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
