Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Sostjenko: Den siste herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SISTE HERREN 263
Han gick fram till Gavrila Vasiljevitj och sade
matt:
— Gör vad ni vill. •
Tog av sig uniformen, slet bort epåletterna,
kastade dem på golvet och trampade på dem.
Då ropade Gavrila Vasiljevitj på kammartjänaren
Grisjka och befallde honom att piska furst Muchin,
men Muchin sade avvärjande:
— Nej, vi har inte avtalat, att en lakej ska piska
mig.
Dessa ord behagade Gavrila Vasiljevitj mycket —
han skrattade till och med.
— Det är bra. Jag ser, att du är av ädelt blod.
Men mitt beslut tänker jag inte ändra.
Han tog ner en lång piska och slog egenhändigt
furst Muchin.
Furst Muchin steg skälvande upp. Tog på sig
uniformen.
— Ge mig papperen nu, sade han.
— Nej, sade Gavrila Vasiljevitj, papperen får du
inte.
Furst Muchin bleknade, snyftade av raseri och
sprang ner på gården till hästarna. Gavrila
Vasiljevitj kallade honom tillbaka.
— Ja, sade han, papperen får du inte.. Din syster,
furstinnan Lipotjka, måste komma hit och hämta
dem.
Åter grät furst Muchin av förbittring, sade inte ett
ord och gick.
Efter några dagar kom furstinnan Lipotjka. All-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
