Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Volkov: Undret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDRET 263
— I Jordan döper jag dig...
Det finns ingen tid att förlora, församlingen är
så stor...
Den gamla har glömt, var hon lagt
femkopek-stycket för bönen. Omöjligt att komma ihåg det.
Hon söker överallt — försvunnet...
Fader Ivan blåste upp sig som en kalkon.
— Varför låter du de andra i församlingen gå
miste om guds välsignelse, Fetinja... ge mig
åtminstone fem ägg...
Den gamla linkar efter äggen, men tar tio i
brådskan — för att söka ut de största.
Men det är ju en känd sak, att popens ögon äro
glupska, hans händer giriga och hans fickor djupa
som en avgrund — ett... två... tre... alla tio
äggen försvinna i hans ficka.
Den gamlas ögon bli daggiga.
— Och jag som sparat och sparat till den heliga
Kristi dag, och nu så är jag utan.
II
Gamla Fetinja släpar sig längs vägen med en
risknippa på den kutiga ryggen, och runtomkring
henne leker vinden glatt som en ung valp. Än jagar
den ett dun, än en hötapp över vägen, än rycker
den i gummans sarafanbård.
Plötsligt kommer den virvlande med en
papperslapp från en gränd och börjar retas med den gamla.
Bara hon böjer sig ned för att ta upp lappen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
