Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Volkov: Undret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDRET
265
— Nå, släpp in mig!
Hon haltar till dörren.
— Stig på, stig på, goda herrn, akta sig, så han
inte slår pannan i dörrposten... Han är väl alldeles
genomfrusen, kan jag förstå. Var kommer han från?
— Från stån... hela natten har jag kämpat mot
regnet... i hela byn kunde jag inte väcka någon.
De sover alla som döda... Har du lite mat, gumma
lilla, jag är hungrig som en varg.
— Här har han bröd, goda herrn, ät så mycket,
han orkar... Jag har rakt inget annat, bara bröd.
— Det gör ingenting.
— Han kunde åtminstone göra korstecken... han
ser väl ikonerna... det är syndigt.
— Håhå, lilla gumma, man kan göra korstecken så
mycket man vill, men hugger man inte i med sina
egna händer, så hjälper korstecknen nog inte...
— Usch, usch, så han pratar! Det händer ju, att
gud ofta skickar någon osynlig hjälp till de
rättfärdiga.
— Håll fickan öppen, så får du nog något i
den. Det finns helgon, som plundrar en, sen säger
de, att det är gud, som osynligt skickat »gåvorna» till
dem... Nå ja, det är ingen idé att resonera med
dig, mor lilla, du kommer ändå inte att förstå
något... Åhå!... vad är det där för en
helgonbild, du fått tag i?
— Jag vet inte, goda herrn, vad det är för ett
guds helgon. Kan han inte säga det åt mig, gamla
oförståndiga kvinna, så att jag kan nämna hans
namn i bönen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
