Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övermodiga, så snikna efter andras egendom och efter ära, att man kan
tvivla på huruvida dessa tappra soldater förskaffat sina härskare mera
fördel eller vållat dem mera skada under de senaste åren [det är om
Nederländerna det här talas].»
Härtill är att anmärka, att de venetianska diplomaterna helt
naturligt mest kommo att sammanträffa med representanter för
ämbetsmannaklassen, för det högre prästerskapet, för krigarståndet och
för hovkretsarna, och vidare att den centraliserande statsmakten och
den gemensamma nitälskan för tron, som delvis hade till underlag den
århundraden långa kampen mot de otrogna, bragt vissa framträdande
egenskaper till utveckling just vid denna tidpunkt, medan andra
nationella karaktärsdrag tills vidare voro ställda i skuggan. Stolthet
och stelhet, benägenhet för religiös fanatism — med dessa och liknande
beteckningar förmenar man sig ofta giva en uttömmande karakteristik
av det spanska folket, och helt visst kunna de också sägas vara i mångt
och mycket träffande. Demoraliserande jakt efter ämbeten,
njutningen av lättvunna rikedomar, krigarlivets råhet och politiskt
ränksmideri gjorde sitt till för att hålla det ädla och vackra hos nationen
nere.
Men vad som ännu fanns där, det var det ridderliga modet, som
på ett så fabelaktigt sätt utvidgat rikets gränser, den starka,
ursprungliga frihetskänsla, som hela medeltiden igenom hade frambragt så
många stolta och kraftiga personligheter och som i grund och botten
blivit så föga utrotad genom den segrande absolutismens statsenhet,
att i själva verket stora olikheter fortfarande förefunnos såväl mellan
de olika provinserna som mellan de särskilda samhällslagren; och
slutligen fanns där en rik naturlig begåvning, vilken gav sig uttryck
i konstnärliga och litterära alster, som höra till världens
yppersta. Det kapital av folklig kraft, som Spanien hade att hämta näring
av, var — trots allt — ännu vid det nittonde århundradets början
så betydande, att Napoleons välde strandade därpå.
Dock, även de finare själsliga och moraliska egenskaper, vilka våra
ovan anförda italienska hemulsmän ville frånkänna den spanska
nationen, hava funnits och bibehållit sig hos den. Sympatiskt stämda
och skarpsynta iakttagare av den spanska folkkaraktären hava hos
denna ända fram till nyaste tid funnit ett djupt och medfött sinne för
personlig värdighet, ett utpräglat heders- och dygdeideal (som dock
långt ifrån förverkligas i det dagliga livet), en utomordentlig hövlighet
och hänsynsfullhet mot alla. Den stora massan av folket utmärker sig
— med all sin okunnighet och barnsliga vidskepelse — genomgående
för nykterhet, förnöjsamhet, uthållighet, trohet, gott förstånd och
förslagenhet. Därför är den folkliga diktningen, varav en del just tillhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
