Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man som pesten. Fram mot mitten av det sextonde århundradet var
det bl. a. de reformatoriska rörelserna, som den spanska inkvisitionen
förföljde med sina fängelser och bål. Redan det tilltagande inflytandet
av Erasmus’ av Rotterdam skrifter väckte dess misshag. Tänkaren
Luis Vives och andra begåvade och ansedda män hade varit
erasmianer; men nu undersökte man från ortodox sida mästarens
lärdomar och satte genom stränga påbud en damm för deras utbredning.
Värre gick det dock de egentliga protestanterna. Det såg
nämligen ut, som om även själve Luthers lära, hans skrifter och bibeln
på modersmålet vunne insteg, om ock ej i någon större omfattning.
Sålunda lär det exempelvis hava år 1559 funnits 800 protestanter i
Sevilla; men här grep man kraftigt in, lät bränna över 30 människor
under det nämnda och det näst påföljande året samt straffade många
på andra sätt. Enahanda var förhållandet i en del andra städer. Till
och med ärkebiskopen i Toledo, Carranza, förföljdes såsom kättare.
Senare gick det ut över sådana sekter som illuministerna, Miguel
Mo-linos’ anhängare, de s. k. kvietisterna, och andra.
Huru de spanska dominikanernas »heliga domstol» (el santo oficio)
i Nederländerna tände sina bål och fyllde sina fängelser, är nogsamt
känt. Där dömde den 5,000 människor enbart under Karl V:s tid och
långt flera under hans efterträdares regering. Hela det sjuttonde
århundradet igenom fortfor den med bokcensur och offentlig
maktutveckling. Ännu så sent som år 1680 firades en särskilt storslagen
»auto de fe», såsom ordet heter på spanska. En beskrivning på en
dylik »festlighet» skall lämnas längre fram.
* * *
Den del av städernas befolkning, som icke var av adlig börd och
icke tillhörde kyrkan, utgjordes dels av de egentliga borgarna, dels
av ämbetsmän. Från gammal tid hade borgarståndet en betydande
kommunal självständighet, särskilt i Aragonien, och genom sina med
beskattnings- och petitionsrätt utrustade cortesdeputerade hade det
fordom varit en makt i staten gentemot konungen och adeln. Nu
blevo dess rättigheter allt mer och mer beskurna av konungarna;
cor-tes i Kastilien hade måst överlåta sin maktställning till riket
Kasti-liens högsta domstol och högsta regeringsråd, »det kastilianska rådet».
Väl vågade de allt fortfarande till statschefen tala djärva och ej sällan
förnuftiga ord om statens välfärd, men oftast gjorde dessa ord icke
vederbörlig verkan.
Sålunda protesterade de upprepade gånger mot Filip II:s stora
anslagskrav, och år 1621 lämnade en av de mest framstående cortes-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
