- Project Runeberg -  Spaniens storhetstid /
17

(1926) [MARC] Author: Emil Gigas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deputeradena en kraftigt hållen skildring av landets utarmade
tillstånd, åtföljd av en del förslag till dettas förbättrande. År 1623
framställdes krav på ett anslag av 70 millioner dukater för gäldande av
kungens skulder; tack vare särskilt de andalusiska städernas motstånd
lyckades emellertid cortes avvärja denna plan, trots det att ministern
Olivares försökte skapa en gynnsam opinion i dessa städer genom att
låta konungen företaga en rundresa till dem. Året därpå blevo
emellertid cortes nödsakade att — om ock alltid under kraftiga protester —
gå med på den ena skattepålagan efter den andra, därför att krigen
slukade så stora summor; men även om de beviljat alla de äskade
millionerna, skulle dessa i alla fall ej stått att i verkligheten uppdriva.

Mellan adeln och den högre bourgeoisien fortfor det ständigt att
socialt finnas en skiljemur, hur mycket än penningaristokratien lade
sig till med titeln »don», gick med värja o. s. v. De voro »pecheros»
(plebejer; egentligen skattebetalare), såvida de ej undantagsvis
genom ett särskilt privilegium voro fritagna från att betala skatt, och
strävade därför ivrigt efter att erhålla ett adelsbrev. Som plebejer
betraktades även juristerna, men för övrigt bildade dessa ett ansett stånd,
som genom sina privilegier kom adeln nära. Det var från detta stånd
som ämbetsmannaklassen väsentligen rekryterades — och ämbeten
fanns det nog att besätta. Särskilt under Filip II:s utpräglat
byråkratiska regering stod administrationen i sitt flor med en utomordentligt
talrik personal.

Man kan icke säga, att ämbetsmannaklassen var omtyckt av
allmänheten. Bland dess medlemmar funnos alltför många som gjorde
sig skyldiga till tyrannisk framfart, penningutpressning och dylikt.
Särskilt hade man ett gott öga till notarierna (los escribanos) och de
underordnade rättstjänarna (los alguaciles). Men under det sextonde
århundradet upprätthölls en tid framåt av domare och polis en så
god ordning i landet, att främmande iakttagare uttala sin förvåning
däröver. Att det oaktat svagheter samtidigt funnos i rättsskipningen,
kunde emellertid icke undvikas; vittnesbörd om sådana föreligga i
icke ringa omfattning. Enahanda missförhållanden framträdde i fråga
om tillståndet inom fängelserna, varom man har kuriösa berättelser.
Där florerade bestickning, dryckeslag, slagsmål o. s. v. Icke minst
gällde detta det stora fängelset i Sevilla, där delinkventerna med
fängelsepersonalens goda minne gjorde besök inne i staden för att sedan
med samma älskvärda personals tillhjälp åter insläppas inom
fängelsemurarna.

I varje fall hörde det till den absoluta och centraliserande
konungamaktens grundsatser att åvägabringa en noggrann och stadgad
rättsskipning, och den hade härvid en god hjälp av »det heliga brödra-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:02:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spaniens/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free