Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåpet» (hermandad), ett slags gendarmen som fått sin utformning
under det katolska konungaparets tid, åtnjöt mycken respekt och
gjorde processen kort med rövare och andra ogärningsmän. När denna
vägpolis verkställde dödsstraff, plägade den binda vederbörande
förbrytare vid en påle och skjuta ihjäl honom med pilar.
Redan i det fjortonde århundradet hade trälståndets frigörelse
efter hand ägt rum, men böndernas lagskyddade ställning i fråga om
äganderätt och rätt att flytta ifrån sina herrars gods och slå sig ned
på andra platser var dock ännu osäker. Från kungens sida fingo de
icke alltid tillbörligt stöd, och de voro mycket betungade av skatter
och avgälder. I det hela taget kan man betrakta den egentliga
arbetarklassen — särskilt lantarbetarklassen— såsom i hög grad
förbisedd och förtryckt under Habsburgstiden. Utanför det ordnade
samhället stod den stora mängden av kringströvande landstrykare
—-150,000 sådana skall det ha funnits i slutet av det sextonde
århundradet — dels tiggare, dels tjuvar och rövare, äventyrare, dagdrivare
och zigenare. De sistnämnda (»gitanos») voro föremål för sträng
uppsikt, vilket dock icke gagnade synnerligen mycket.
Rätt ofta talas det om rövarband — exempelvis ett på icke mindre
än 300 man — som framemot slutet av det sextonde århundradet
huserade i trakten av Jerez. Men den lägre befolkningen hade ofta
en viss sympati för detta slags vandrande riddare, som »med en laddad
bössa i handen bådo om allmosor i vår Herres namn». Bland rövarna
kunde det till och med finnas adelsmän. Under Filip II:s dagar hände
det, att man rent av kände sig rörd över en »ädel och gudfruktig» bandit,
som efter hjälten i en roman kallade sig »riddaren av korset» och som
börjat sin verksamhet under denna titel med att överfalla fredliga
moriska innebyggare, därför att hans fader blivit dödad under
morisk-upproret.
Här må ytterligare nämnas, att om man också inte längre ägde
trälar och livegna, så hade man i stället slavar. Dessa voro dels negrer,
dels muhammedaner. I Cadiz fanns det år 1654 icke mindre än 1,500.
De användes för utförande av grövre arbeten; men i de förnäma husen
funnos därjämte ej sällan några slavinnor, märkta med ett S och
en spik (S + clavo [spik] = esclavo, slav). De hade rätt att
friköpa sig.
En särskild ställning intogo de så kallade moriscos, så länge de
ännu fingo lov att uppehålla sig i Spanien. Dessa utgjordes av de
innebyggare i halvöns sydliga del, som ännu funnos kvar efter dennas
återerövring och som helt eller delvis voro av moriskt blod. För
att få förbliva i sina hem hade de gått med på att antaga
kristendomen, och genom sin flit och sin duglighet på de industriella och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
