Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glas vatten eller vin, måste denna önskan passera tre hovdamer, en
marskalk, en page och en lakej, varefter bägaren gick samma väg
tillbaka till den förnämsta av damerna, som serverade hennes majestät
drycken knäböjande.
Också berättas det, att Filip III dog som ett offer för etiketten.
Den beskedlige, indolente och bigotte konungen satt — heter det —
med en av sina sekreterare tätt intill ett fyrfat, som var så överhettat,
att svetten rann av honom. En hovman bad en kammarherre, hertigen
av Alba, att låta flytta fyrfatet. Nej, svarade denne, det tillkom
endast hertigen av Uceda, som var överkammarherre. Som emellertid
denne icke befann sig i staden, drog det länge om, innan man fick fatt
i honom. Dagen därpå hade kungen feber som utvecklade sig till ros,
och detta blev hans död. Historien är emellertid en uppfinning av en
fransk författare, vilken i likhet med många av sina landsmän på den
tiden lade an på att framställa spanskt väsen i en löjlig dager.
Ceremoniväsendet bibehölls oinskränkt under den i sin ungdom så
levnadslustige Filip IV — som till sist satt där melankolisk och stel mitt
i all prakten, omgiven av hovnarrar, hovdvärgar och skriftefäder —
liksom också vid Karl II:s bedrövliga hov med dess mörka,
klerikala ståt.
Den danske läkaren Otto Sperling, som åtföljde danska sändebudet
Hannibal Sehested på hans mission till Spanien 1640—41, skildrar i
sina levnadsminnen förloppet av den första audiensen hos konung Filip
IV. Audiensen ägde rum »i en liten låg och mycket mörk kammare.
Konungen inträdde från ett bredvidliggande rum, men stannade mitt i
dörren och stod där orörlig och stel som en bildstod, iförd kappa och dräkt
av boj och med gyllne skinnets orden hängande kring halsen. Nu
trädde ambassadören fram mot honom med betäckt huvud, och jag
lade märke till hurusom ambassadören iakttog det ceremonielet att
icke avtaga hatten, förrän han såg, att kungen började röra sin arm;
då togo båda av hatten och satte den genast och samtidigt på igen.
Därefter började ambassadören sitt tal på italienska språket, särdeles
prydligt och kortfattat, och konungen besvarade talet på spanska
språket, helt kort, men så tyst, att man endast kunde uppfatta
ett eller annat ord.» Därefter fingo alla personerna i
ambassadörens följe företräde till handkyssning efter rang; Sehested tog därpå
avsked, och så var audiensen slut.
* * *
Till den absoluta konungamaktens viktigaste förutsättningar och stöd
hörde den stående hären, och i de många krig, som riket förde, hade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
