Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock funnos ju då som nu Toledo, Valladolid, Burgos, Granada,
Salamanca, Cördoba, Sevilla, Avila, Segovia m. fl. städer med sina stolta
byggnadsminnesmärken, somliga då tillkomna för ej länge sedan,
och främmande reseskildrares påståenden, att det icke fanns
någonting vidare att se i Spaniens städer, kunna vi därför icke taga för goda.
Vad som berättas om den dåliga renhållningen på gatorna och
om privathusens yttre är däremot troligt nog. Berättelserna äro
samstämmiga däri, att det i allmänhet icke fanns någon stenläggning,
varför i städerna rådde ett olidligt damm på sommaren och ett ännu
olidligare slask om vintern; vidare däri att husen genomgående voro låga
och byggda av lera, och att till och med de förnämares — med
vapensköldar på muren prydda — bostäder mestadels togo sig oansenliga
ut (om de ock kunde vara betydande till omfång och ytinnehåll), i det
att fasaden endast var genombruten av några enstaka tarvliga fönster
med galler framför i nedersta våningen samt försedd med några få
balkonger. Slutligen samstämma de däri, att gathörnen begagnades
på ett sätt som vållade en ständig förorening av luften och som man
ej ens lyckades få bukt på genom att där anbringa helgonbilder.
Detta gäller icke minst om själva rikshuvudstaden, symbolen för
Filip II:s centraliserande kungavälde, vilken senare endast för en
kortare tidrymd fick träda tillbaka för Valladolid som residensstad.
I Madrid kunde man nästan varje minut från en eller annan balkong
få höra ropet: »Det kommer vatten!» och då gällde det att
skyndsamlingen vara på sin vakt mot det som kastades ned. Medan Barcelonas
gator synas ha befunnit sig i ganska gott skick, med trottoarer,
springvatten och trädplanteringar, voro endast några enstaka gator i Madrid
stenlagda — de icke stenlagda vattnades dock under sommaren
esomoftast av slädar med vattentunnor — och försedda med lyktor; i de
flesta gatorna var det helgonbildlamporna som utgjorde den enda
belysningen. Ännu så sent som fram emot år 1700 företedde Madrid
i sin helhet en högeligen oordnad och olikartad bild. Var och en hade
byggt ungefär som det fallit honom in, palats och ruckel lågo inpå
varandra, brädhyddor funnos vid de finaste gator, på sina ställen gick
det backe upp och backe ned, genom trånga gränder, som slingrade sig
ut och in.
De förnämas hus och klostren upptogo två tredjedelar av stadens
areal inom de av Filip IV uppförda murarna. Att det byggdes så många
låga hus, berodde delvis på den omständigheten, att kungen hade rätt
att begagna de övre våningarna i ett hus till bostäder för hovfolk.
Senare lades en viss skatt på de hus, som hade mer än en våning, vilket
allt hade till följd, att de endast en våning räknande »malice-» eller
»skattevärn»-husen blevo så talrika. På en höjd i västra utkanten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
