Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närligt värde. Komiska moment, som aldrig saknades, representerades
dels av den obligata »tarasca», en drakgestalt, som genom att under
tjut vältra sig in på folkmassorna väckte ett med skräck blandat nöje,
dels av de s. k. »gigantones», vilkas jättelika höjd åvägabragtes medelst
en »machina» (som brukas ännu i vår tid).
Vid prinsens av Wales besök i Madrid år 1623 förlustade man
ho-nom — berättas det — bland annat med en högst märkvärdig
långfredagsprocession av tysta, extatiskt hänryckta munkaroch av botgörare,
som voro iklädda tagelskjortor, höllo ben av människor i munnen, buro
dödskallar i händerna, hade törnekronor på huvudet, bojor o. d. på
kroppen och tunga kors på ryggen, gingo med askbeströdda och
bloddrypande hjässor och dunkade sig på bröstet med tunga stenar!
Mest att se var det vid Kristi lekamens fest, ty då förenade sig
kyrkan och teatern om att hos höga som hos låga samtidigt
tillfredsställa deras behov av andakt och deras skådelystnad. Detta skedde
genom de skådespel, som benämndes »autos sacramentales» och voro
något av det mest äktspanska hos den på säregenheter så rika nationen.
Det var allegoriska, av teologisk lyrik glödande festspel, i vilka de
agerande personerna symboliserade allehanda begrepp, dygder och
laster, och de yppersta diktare med Calderon i spetsen medverkade
till detta slags förhärligande av nattvardsmysteriet. Framförandet
ägde rum under bar himmel på stora vagnar, som kördes omkring i
staden. För att visa, med vilken vördnad de omfattade denna
sedvänja, blottade alla åskådarna huvudet, medan det på en vanlig
teaterföreställning aldrig kunde falla herrar mosqueteros in att, åtminstone
av egen drift, taga av sig hatten.
»Auto», handling, var namnet även på de fruktansvärda skådespel,
som inkvisitionen esomoftast lät komma till synes. Det var »trons
gärning, auto de fe»; den i olika länder vedertagna språkformen auto
da fe är av portugisiskt ursprung. Man hade två slags autodafeer:
den speciella och den allmänna. Autodafeer av det förstnämnda slaget
förekommo rätt ofta, men offren voro då endast några få. Till de
»allmänna» däremot, vilka höllos i Madrid vid högtidliga tillfällen,
såsom vid en konungs tronbestigning, bröllop o. d., hopsparades ett
stort antal skyldiga, vilka suttit inspärrade i inkvisitionens fängelser
och därunder varit offer för den tortyr av olika slag, som domstolen
begagnade. En månad innan högtidligheten skulle äga rum utropades
denna runt om i staden under pukors och trumpeters ljud av
inkvisitorer, som redo fram på gatorna med den heliga domstolens baner i
spetsen. Sedan uppfördes på Plaza mayor ett slags skådebana (mitt
framför konungens balkong), tribuner för åskådarna, för mera
förttama såväl som för mera enkla, vidare en baldakin, under vilken stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
