Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt och fängslande sätt presentera ett vimmel av gestalter och scener
på de bräder som föreställa världen.
Hans ungdom var rik på äventyr, både erotiska och av andra slag.
En gång blev han ådömd straff, för det han som försmådd
tillbedjare i en smädeskrift angripit en skådespelerska och hennes familj;
sin första hustru enleverade han; han deltog i den stora armadans
expedition; såsom tjänare åt förnäma herrar gjorde han sig skyldig
till en hel del snedsprång. Familjesorg kom honom att slå in på den
andliga banan; tidvis var han också en verkligt nitisk präst, tidvis
åter visade han sig icke äga den för denna ställning erforderliga
moraliska styrkan. Och dock är han en personlighet som vinner sympati
genom sin hjärtegodhet, sitt muntra väsen och sin ofta verkligt äkta
känsla. Men vad Lope de Vega framför allt är, det är diktare, och
som sådan så intensivt skapande, att han helt visst överträffat alla
andra i produktivitet, även om de allmänneligen anförda kolossala
siffrorna på antalet av hans teaterstycken måste betraktas såsom i
hög grad överdrivna.
Lope de Vega är i första hand den som skapat det spanska
national-dramat, även om han helt naturligt haft sina förelöpare på detta område.
Den form, som han gav detta drama och som omnämnts i närmast
föregående kapitel, blev i allt väsentligt den som senare spanska
dramatiker fullföljde. Till denna form hörde det i dialogen förhärskande
bruket av det nationella åttastaviga versmåttet (romansmetern och
den rimmade redondillan). Vare sig han behandlar ämnen ur det
dagliga livet, ur den grekisk-romerska forntidens eller den spanska
medeltidens historia eller hämtar sådana från fjärran länder, är han dock
alltid spanjoren, och den folkliga tonen från nationens episka och
lyriska poesi klingar genom hans verser. Detta var den ej minst
bidragande orsaken till att han vart sitt folks gunstling och förblev det,
ända tills framemot år 1630 nyare poeter började tränga honom undan,
och i många år var han scenens oinskränkte behärskare.
Värdet av hans dramatiska alster, sådana de föreligga till
bedömande i våra dagar, är onekligen högst skiftande. Medan somliga
av hans »comedias» helt enkelt äro ett sammelsurium utan inspiration
och utan något som helst spår av noggrannhet i utformningen, men
med grovt effektsökeri i handlingen och en fadd eller uppstyltad dialog,
finns det däremot andra, vilkas byggnad utmärker sig för förvånande
säkerhet och en otrolig fyndighet och som äro genomförda med lätt
hand och med en frisk naturlighet, som ej kan annat än verka betagande.
Replikskiftet är fullt än av charm och spiritualitet, än av en gripande
sanningsverkan i all sin enkelhet. En egendomlig förkärlek har Lope
de Vega, stor blomstervän som han är, för det lantliga, och med fram-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
