Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villa och en framstående kontrapunktist, som gjort sina studier hos de
berömda romerska kyrkomusikerna; Antonio Cabezön (f 1566), som
var anställd vid Filip II:s hovkapell och skrev instrumentalmusik, samt
den störste av dem alla, Tomas Luis Victoria (1540—1613), som nära
nog nådde en Palestrinas mästerskap i den polyfona körkompositionen
och som under en följd av år levde och verkade i Italien, men avslutade
sin bana i det spanska fosterlandet. Stort anseende både som praktisk
musiker och som teoretiker åtnjöt Francisco de Salinas. Vid Karl
V:s spanska hov levde och verkade den utmärkte
instrumentalkomponisten Luis Milan, som för luta (vihuela) skrivit ett antal fantasier,
danser och sånger, de sistnämnda stundom ett slags parafraser över
fplkromansmelodier. I hans spår följde flera andra spanska mästare
i komposition för luta.
Under den litterära guldåldern, Cervantes’ och Lopes tid, finner
man en hel grupp spanska komponister av världslig sångmusik,
särskilt flerstämmig. Vid sidan av en skara efterföljare till de äldre
religiösa komponisterna kan man under denna period urskilja tvenne
riktningar, av vilka den ena är italienskt påverkad i sina
madrigalkom-positioner, den andra däremot utpräglat nationell, byggande på
folklig tradition från medeltidens slut. De mest framträdande av de
komponister, som tillhörde sistnämnda riktning, äro Mateo Romero och
Juan Blas de Castro; deras kompositioner äro icke sällan byggda på
romansmelodier, seguidilla-verser och andra dansvisor. Bland
textförfattarna till dessa intressanta musikaliska alster möter man Lope de
Vega, Göngora och andra denna tidsålders främsta diktarnamn.
Vid såväl vanliga teaterföreställningar som vid festspelen hade
man god användning för de inhemska mästarnas tonkonst. Spanien
hade sålunda även på musikens område något nationellt egendomligt
att uppvisa.
Liksom inom ordets och tonernas konst finner man även i de alster
inom byggnads- och bildkonsten, som tillkommo under här
ifrågavarande period, något säreget spanskt, en påtaglig nationell andlig
kraftutveckling. Minst måhända dock inom arkitekturen.
Det kristna Spanien är från medeltiden rikt på stora och sköna
byggnadsverk, speciellt inom den kyrkliga konsten. Men de mäktiga
katedralerna i Sevilla, Toledo, Burgos och andra spanska städer äro
samtliga hållna i den gotiska stil, som inkommit norrifrån. De första
spåren av en mera specifikt spansk arkitekturstil komma särskilt till
synes i den dekorativa utsmyckningen av ett antal byggnader från
femtonde århundradet, där element av gotik äro sammansmälta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
