Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla plateresk-stilen i det närmaste undanträngts av en ny stil, som
var av en helt annan art. Redan under det sextonde århundradets
förra hälft hade man vid uppförandet av byggnader, enkannerligen
kyrkor, i en del fall följt den italiensk-klassiska smaken, och Alonso de
Berruguete, som var både arkitekt och bildhuggare och arbetade i
träskulptur samt studerat hos Michelangelo, förstod att under denna
period förena det bästa hos den florentinska och romerska
arkitekturen med specifikt spanska element. Från Filip II:s tidigare
regeringsår och därefter långt fram i det sjuttonde århundradet var det
emellertid den så kallade grekisk-romerska stilen som blev den
dominerande — ja, man kan nästan säga allenarådande — såväl inom den
världsliga som även och förnämligast inom den kyrkliga arkitekturen.
Denna stil verkar kall och linjehård med sina stora, regelbundna
stenmassor, sina strängt matematiskt uppdelade fasader och sin i det
hela taget föga tilltalande prägel. Dock kan det icke nekas, att det
väldiga Escorial, detta klosterslott med sin kyrka och sitt kapell med
kungagravar, har något imponerande hos sig. Dess byggmästare —
sin samtids överhuvud mest framstående — var Juan de Herrera.
I de världsliga byggnadsverk han utförde, förnämligast för
privatpersoner, är hans stil mindre hård och kärv. Man har för övrigt just
från hans tid liksom från den därpå närmast följande, av honom
påverkade perioden ett icke ringa antal rådhus och andra dylika
offentliga byggnader i ett flertal spanska städer. Hit kan också räknas
byggnadskomplexet på Plaza mayor i Madrid, som fullbordades år 1619
och som finnes avbildat i denna bok.
Till arkitekturen sluter sig givetvis konstindustrien, såväl alstren
av konstsnickeri som av textilkonst, glasmåleri och keramik liksom
också smidesarbetena i ädla metaller och i järn. Talrika och vackra
prov på spanska snickares och bildsnidares konstskicklighet kan man
finna i kyrkornas korstolsrader och i de möbler, med vilka de rika
och förnäma prydde sina bostäder. Någon egentlig nationellt spansk
smak uppenbarar sig dock icke i dessa arbeten, om man undantar en
del inlagda möbler med moriskt påverkad ornamentik.
Såsom konstguldsmeder verkade med stor framgång medlemmar
av släkten Arfe, som härstammade från Tyskland och som utfört en
mängd monstranser o. d. Vid framställning av tapeter till väggarnas
prydande åstadkom väveri- och broderingskonsten många vackra
och smakfulla alster, och gallerdörrar och fönstergaller bära i rikt
mått vittnesbörd om spanska konstnärers duglighet. Framhållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
