Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. II. Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förekommer ibland, att till och med en
löjtnant svimmar. Det inträffade i detta
ögonblick med löjtnant Wolfgang Schnitler. Han
föll huvudstupa framåt på golvet.
De bägge andra sprungo förskräckta upp.
– Ett slaganfall, utbrast advokaten.
De lyfte med förenade ansträngningar upp
Wolfgang på en soffa och stänkte vatten i hans
ansikte. Inom kort kvicknade han till, och snart
visade en rad kraftiga kötteder, att han var helt
och hållet åter sig själv.
Wolfgang var alldeles vild av förargelse, men
juristen sökte lugna honom med dessa ord:
– Men låt oss dock läsa testamentet till slut.
Kanske finnas »förmildrande omständigheter».
– Det kan ej finnas sådana.
– Möjligen dock.
– Nåja, låtom oss fortsätta.
Cramer var, liksom löjtnant Schnitler, mycket
upprörd. För honom föreföll det, som hade
något under hans fötter, något, som han ansåg för
fast och orubbligt, plötsligt ryckts undan. Och
han fattade i tysthet snabbt ett beslut:
– Vi måste finna på ett eller annat knep, som
kan tillintetgöra detta angrepp på Wolfgangs
rättmätiga pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
